AVSLUTNINGSTAL FÖR RESIDENS ANGERED, 29/5 2015

Vi börjar med ett löfte:

Konst kan förändra världen.

Och när vi säger förändra menar vi inte en enkel omflyttning av positioner eller att lätta på trycket ett tag och få le och vara glad en stund. Vi menar radikala förändringar i de grundläggande förutsättningarna som utgör våra liv. Det är ett långsiktigt arbete och vi är här 1 månad… men – att göra om en konsthall till en Kollektiv-verkstad är en politisk handling. För det bryter mot individualismen och den nyliberala konstpolitikens idé där varje konstnär ska vara en eget varumärke, en egen ö på den fria marknaden. Vi tror inte på det.

Vi tror på att prata högt om konflikter och kulturpolitik,

Vi tror på att offentligt dela våra vardagar, känslor och liv med varandra,

för vi tror att det ger en grund för förståelse och solidaritet.

Solidaritet är basen i en feministisk och konstnärlig praktik

Solidaritet ger plats åt fler och det ger plats åt ilska och kritiskt tänkande därför att i solidaritet finns tillit.

Vår kamrat Diana Mulinari har skrivit om begreppet kolonial solidaritet.
Hon skriver om en dominerande vit europeisk solidaritetsrörelse och dess eviga sökande efter den coolaste, den mest autentiska, den renaste proteströrelsen eller revolutionen. Under årens lopp har några varit inne och andra ute. Det vita privilegiet är att vara där när det är som bäst och att gå vidare när de infantila fantasierna om rena revolutioner och kulturproducerande proteströrelser krossas av den konfliktfyllda och ofta tråkiga, smutsiga, smärtsamma politiska vardagen.


Det här är vår vardag, en för dagen något upp-pyntade vardag, och därför är vi här idag, och insisterar på att vara ett vi tillsammans. Solidaritet mellan oss är viktigt. Vi vill inte blir fria från er, vi vill bli med er.

Det här residenset, det här konstrummet, det här kulturhuset, måste alltid göra sitt yttersta för att nå strukturell förändring av strukturell snedvridning av utrymme och makt.

Vi deklarerar härmed att den höger-rasistiska, heterokapitalistiska, individualistiska, nyliberala, konstföraktande fallocentrismens tid är förbi. Det funkade helt enkelt inte. Allt åt alla alltid.

/Johanna Gustavsson och Zafire Vrba

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s