Death is my pronoun

Video 14 minuter (2020)    

Om alla genom tiderna skulle valt det förväntade, det normativa och linjära, hur skulle livet se ut idag? Om inte modet att välja annorlunda hade funnits, tror inte jag att människan skulle existera. Det queera modet – modet att välja det oväntade, det radikala och revolutionära – är kanske det som för evolutionen framåt. De som idag kallas trans, ickebinära, könsöverskridande, genderqueer eller helt enkelt queera är antagligen livsviktiga för att mänskligt liv utvecklas. 

Death is my pronoun är en tidsresa som börjar i 1600-talets häxprocesser och som tar oss ända fram till en glimt av framtiden. Filmen är tillägnad offren från massakern i Torsåkers pastorat 1675 då 71 personer dödades, anklagade för häxkonst.

Stillbilder: Zafire Vrba

Regissör                           Zafire Vrba

Producent                        Zafire Vrba

Klippning                        Zafire Vrba

Desert footage                 Atalia Israeli-Nevo

Candle footage                Ashutosh Jaiswal

Sound Design                  Zafire Vrba

Berättare                          Zafire Vrba

Proofreading                   Tamsin Omond

Kör: Felicia Konrad, Björn Eriksson, Maria Sundström, Samuel Sundin Waldenström, Lina Enqvist, Sigrid Ulander, Viktor Jers, Lisa W Carlson, Zafire Vrba, Sam Soliman, Staffan Westerlund, Janne Björkman

Tack till: Nikolas Minas Sachnikas, Tamsin Omond, Björn Eriksson, Brandy Litmanen, Tobbe Simonsson, Lizz Sharr, Cecilia Enberg, Mina Gäredal, Cal Orre, Rio Gäredal, Linnea Folkesson, Maria Nordin, Dan Dansen, Atalia Israeli-Nevo, Ashutosh Jaiswal, Agneta Hammarskiöld, Felicia Konrad, Johanna Gustavsson, Häxmuseet in Prästmon